Imorse när jag slog upp mina bruna längtade jag genast ut efter att se vart jag hade hamnat. Ett mindre paradis eller två skulle jag säga.
Ni ser ju hur fort det går att springa, det är liksom åker överallt så långt mina ögon kan se... och sedan skymtar ena ögat en sjö också!
Ni ser ju själva hur härligt det ser ut, här är jag halvvägs ner till sjön, ungefär mitt i bilden.
Sedan runt lunch så packades jag in i min bil igen och med orden nu ska vi på äventyr så visste jag knappt vad som väntade.
Men ni ser ju, ni som följt mig ett tag... Min mamma! Hon är lika fin som hon alltid har varit. Dessutom har jag fått en ny lillasyster. Måttligt jobbig som hängde i mungipan hela tiden. Matte tyckte bara hon var söt!
Sedan sa matte något hemskt, nu får du igen Medusa för sådär är du mot alla andra hundar... hon borde få sig ett bett!
Min fina mamma! Ingen är som hon men hon var nog glad att slippa ha mig i mungipan hela tiden.
Vi var ute en stund och sedan gick vi in och det skulle fikas och pratas. När vi skulle åka ut till huset där vi sov så var det helt svart ute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar