Första dagen

 En krävande dag är vad det har varit i dag, med så många nya saker. "Jag" Medusa började dagen precis som vanligt med mina syskon och mamma, sedan kom det helt plötsligt två stycken sånna där tvåbenta som jag träffat en gång tidigare, de var jättetrevliga för det gick så bra att sova i bådas famnar. Det var tydligen så att de där ska vara "mina" tvåbenta, precis, de som jag valt ut.
När de kom så fick jag passa på att busa lite själv med mamma "Ella". Sedan så var det dags för dagens första prövning, det kallas visst för att åka bil. Jätteskoj att få åka bil tyckte jag, som valp vill man ju prova på alla nya saker som man kan tänkas. Men så plötsligt insåg jag ju... vi är på väg bort från hemmet och bort från mamma.
Självklart försökte jag säga i från på alla sätt jag bara kunde om att det var något som var fel, men det hjälpte inte, mina tvåbenta lyssnade inte alls på det utan vi kom bara längre och längre bort hemifrån. Efter en stund i den där bilen så somnade jag, vi hade visst då kommit till en stad som hette Vingåker.
När jag väl vaknade var det dags för nästa hemska sak.
Mina tvåbenta satte något skräp runt min hals och kallade det för halsband. De tvåbenta sa att man ska ha sånt om man är vovve och bor i stan, men jag ska säga er alla läsare att jag gillade det INTE.
När vi väl kom ur den där bilen, som tydligen tagit mig långt hemifrån så hamnade jag på en trevlig gräsmatta. Den var faktiskt helt ok och gick mycket bra att kissa på. Men, så gick jag runt där på gräsmattan intet ont anande innan nästa hemska upptäckt. Jag satt fast, jag kunde inte gå dit jag ville.
Uche och fy, kunde det bli värre?
Efter en liten stund där på gräsmattan och vi hade busat lite så blev jag upplyft och vi gick i väg. (Väldigt praktiskt sånt där med att "gå" för det innebär att man från sin tvåbentas famn får upptäcka saker i ganska lugn takt, inte alls som i den där bilen).
Efter en lite kort sträcka gick vi in i något där det lät konstigt, jag pep lite och då lät det ännu mera konstigt, och vi rörde oss tydlige uppåt. Efter några steg var vi vid något som kallas för dörr, och när vi hade gått in där så sas det att jag visst var hemma.
Det var en ganska stor plats som jag kunde utforska lite, det fanns många spännande dofter.
Efter en liten stund var det dags för mat, det var i alla fall precis som hemma så jag kunde äta med stor aptit.
Ja mina vänner, jag skulle kunna berätta massor mera, men jag har i dag varit en väldigt trött valp, så jag har också sovit massor, därför inte hunnit utforska så mycket. Det är inte alltid lätt att vara liten.
Det har blivit några vändor i det där som man går upp och ner i, det kallas visst för trapp. Vi var många gånger ute och letade efter grässtrån som man kunde pinka på. Det har inte varit helt lätt att hitta de rätta.
Varje gång vi har varit ute så har de där tvåbenta pratat om att jag måste bajsa, men det har inte riktigt känts rätt förns nu sent på kvällen. När jag väl hade gjort det så var de tvåbenta väldigt nöjda. Jag var ganska nöjd själv också efter jag gjort det där de kallade för bajsa för det blev en mycket lättare känsla i kroppen.
Nu har jag somnat på soffan bredvid den där tvåbenta som kallas husse, vi får väl se vad morgondagen kan ge för några spännande äventyr, det finns mycket att att utforska på den här platsen.